Jag tror att mina känslor är normala för en så onormal situation

Känslorna går upp och ner och hit och dit. Ena sekunden är jag supertaggad och jätteglad, andra sekunden är jag panikslagen och nere. Det är precis som när man sitter i en berg- och dalbana som man aldrig åkt förut, som man just alldeles precis bestämt sig för att ”okej, jag vågar”, fastän man egentligen är högst osäker på det. Men man har ju stått i kön i typ en timme, så nu går det inte att banga. Det är först på väg upp för den första backen som det slår dig vad du faktiskt håller på med. När blicken är fäst på himlen, huvudet lutat bakåt av tyngdkraften och du inser att stunden snart är nära. Herregud. Vågar jag verkligen? Finns det ingen ‘jagharpaniksnällastanna-knapp’? Nej det gör det inte, och snart är uppförsbacken slut och vagnen ska ner för ett brantare stup än du någonsin varit med om. Men du vet ju att du vill. Du vet att du kommer att överleva. Och du vet att allt blir roligare om du lyfter händerna över huvudet och skriker.

Annonser

One thought on “Jag tror att mina känslor är normala för en så onormal situation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s