A new start

Jag hade fel. Jag skulle ha gått till doktorn när folk sa det, inte vänta i 6 dagar innan jag pallrade mig dit. I alla fall, nu har jag fått medicin för influensan så det ska nog bli bättre snart.
I söndags var jag bjuden på brunch/konsert med the Hunts, och hur dåligt jag än mådde så var jag ännu mer taggad, så jag följde med dem och lyssnade på Blues och åt cajun-mat. Träffade även pappan i familjens släkt och vi tog en promenad längs med Mississippi-floden och in i stadens gamla kvarter.

IMG_0941

IMG_0947

IMG_0949

IMG_0951

IMG_0952
När vi kom hem hade jag hunnit börja må dåligt igen så jag vilade resten av dagen, och stannade även hemma från skolan i måndags. Natten till tisdagen fick jag endast 3 timmars sömn men behövde ändå gå till skolan för att inte missa mer. Efter skolan ville jag inte åka hem så jag och Kylee åkte och åt lunch på en av mina favoritrestauranger i downtown Covington!

IMG_0984

När jag kom hem var det dags att packa. Jag skulle bli hämtad av min kontaktperson och flytta till min nya värdfamilj kl 5.30. Har inte skrivit om detta här på bloggen men det har inte varit så bra hemma på sistone, och den senaste veckan har varit riktigt hemsk. Jag har aldrig blivit så dåligt behandlad av någon som jag blivit de senaste dagarna, och aldrig så chockad över hur otroligt fel jag hade om hur folk jag litade på egentligen är. De senaste dagarna kan lätt få pall-plats på mina topp-lista över de värsta dagarna i mitt liv (inte för att jag har en sån lista men ni fattar grejen). Är väldigt lättad över att vara i en miljö utan psykisk misshandel och sömnlösa nätter, och är redan gladare efter bara 2 dagar i min nya familj. I Onsdags var jag hemma från skolan igen, eftersom dagen innan vart så lång och mentalt påfrestande. De som hostar mig nu är som ni kanske misstänkte Olivias familj! Känns riktigt bra att bo hos några jag känt sedan innan, istället för att flytta in till en helt ny familj. De är så snälla och söta och jag tror att jag kommer stortrivas! Kommer självklart att sakna min värdfamilj, livet jag levt i 6 månader och speciellt Alex och de andra systrarna något enormt, men jag hoppas att vi ändå kan ses så mycket som möjligt.
Detta blir verkligen som en ny start på året, och jag hoppas de sista månaderna på mitt äventyr blir till de bästa.

IMG_0988
Summer hälsar mig välkommen

Annonser

♫Fever to the Form – Nick Mulvey

Oj oj så dålig jag varit på att uppdatera. Förra veckan när jag och Alex åkte någonstans i Covington så höll vi på att krocka. Vi körde nästan in i bilen framför oss och när vi försökte veja undan genom att åka typ slalom så körde en gigantisk långtradare förbi oss, har aldrig varit så nära en krock förut. Väntade mig att se livet i nytt ljus eller något efteråt men det gjorde jag tyvärr aldrig.
I fredags åkte jag med Jalyn och Amanda till Starbucks efter skolan. Det var även Whitney’s födelsedag, så på kvällen åkte vi hela gänget till Carreta’s och åt mexikanskt! Innan dess hejade vi på vårt basketlag som Becca är med i på skolan.

2015/01/img_0801.jpg
Vi vann btw

2015/01/img_0803.jpg

På lördagen åkte jag, Sara, Nathan och Alex på Saras kompis dotters ettårs-kalas! Hon var helt sjukt söt

2015/01/img_0806.jpg

2015/01/img_0807.jpg

I Söndags skulle jag och Alex åkt till akvariumet i NO men det hade blivit nåt fel på hennes bil vid nästan-bilolyckan, så vi vågade inte åka över bron. Istället åkte vi till the Lake front och hade picnic/pluggmys.

2015/01/img_0819.jpg

På kvällen var det min kompis Mary Beths födelsedagsmiddag på en restaurang i Covington. Jag provade alligator för första gången!!

2015/01/img_0820.jpg

2015/01/img_0823.png
Vi var många fler men kom aldrig över bilden på allihopa!

På kvällen åkte jag och Alex över till Nathan, hade filmkväll och sov över där. Dagen efter var vi lediga (tack Martin Luther King) och jag gick upp tidigt för att åka med Olivia och Matt till Slidell för att hämta min blivande sängram.

2015/01/img_0835.jpg

2015/01/img_0839.jpg
Emmitt och jag jammar

2015/01/img_0840.jpg
Haha min säng ser så liten ut utan madrass

2015/01/img_0834.jpg

De andra dagarna denna vecka har jag spenderat mestadels hos min värdpappa och Alex. Idag var jag hemma och sjuk, typ något sorts virus, får se om jag går till skolan imorgon. Det är lite kul hur nojiga folk här kan vara över förkylningar/virus. Har man feber ska man absolut gå till doktorn och få medicin. Min lösning är och har alltid varit att vila och dricka te typ. Plus lite alvedon.

♫Lightsick – Zola Jesus

Amerikansk fotboll är en helig sport i USA. Säsongen i skolan är intensiv, alla elever kommer och hejar på fredagarna, och spelarna behandlas som helgon. Jag överdriver inte alls – en dag när laget skulle på bortamatch fick hela skolan (under skoltid) gå ut och ställa sig längs med vägen där deras buss skulle köra förbi, med plakat och ramsor, för att peppa när de åkte förbi.

Om några veckor är det dags för något som heter Powderpuff. Det är fotboll – fastän för tjejer! Jag blir nästan rörd, så omtänksamt av dem. Träningarna pågår visserligen i en vecka och inte i flera månader som för killarna, och avslutas med en match i slutet av veckan, som är mer än häften så kort som en riktig match, men ändå. Man vill ju inte kräva för mycket! Kläderna går i rosa nyanser, så att vi ska känna oss hemma liksom, och namnet kommer från en sån där sminkpuff ni vet, som man applicerar puder med. Så himla bra att de döpt det till något vi förstår oss på och vet vad det är. Men lugna er, ni tror väl inte att vi faktiskt skulle spela ”riktig” fotboll? Haha neej, självklart är all tackling förbjuden och istället använder vi flaggor och förenklade regler.

Okej, seriöst nu. Bara lyssna på namnet, Powderpuff. Varför inte kalla det fotboll?? Är vi inte tillräckliga för att kunna säga att vi spelar fotboll? Nej tydligen spelar vi ”powderpuff”. Alltså va?! Idén som målas upp att detta är ett sätt att ge tjejer samma chans att spela fotboll som killar stämmer inte ens, de har ju ändrat reglerna totalt, för våran skull. För att vi inte ska skada oss. Så jäkla omtänksamt. Det är baserat på att tjejer inte kan spela den riktiga sporten, utan en lättare version av den. Meningen är uppenbarligen inte att få tjejer ut på fotbollsplanen, detta är en one time only chans för publiken att roa sig åt att se tjejerna springa omkring och ta på sig killarnas roller. Och vad gör killarna då? De tar på sig cheerleading-jobbet och står och försöker vara så ”tjejiga” som möjligt vid sidan av planen. Allt går helt enkelt ut på ironin i att byta sociala roller och låta tjejerna för en vecka vara där de inte hör hemma.

Även om en del saker även här i USA har börjat bli mer jämställt så har powderpuff inte anpassats till att avancera samhället på något sätt; det är fortfarande uppkallad efter en makeup-borste och driver fortfarande samma principer om tjejers självklara underlägsenhet. Istället för att ge skolans sportvärld en ideologisk flykt från de traditionella könsstereotyperna, gör powderpuff allt för att förstärka dem. Powderpuff-borstar säljs fortfarande i fler sorter än någonsin och powderpuff (läs patriarkatet) fruktar fortfarande maskulina tjejer. Killarna får återigen all auktoritet, använder sin framstående kunskap och erfarenhet för att coacha, döma, och begränsa de uppenbarligen okunniga, svaga och oerfarna tjejerna. Tjejerna kommer inte in i killarnas skor bara för att de står på fotbollsplanen. Sociala roller kommer inte att blandas, könsroller kommer inte att bytas och vad som är ”tjejigt” och ”killigt” kommer inte att förändras.

Det var ett bra försök (eller ja, i alla fall ett försök) till jämnställdhet, usa. Men det gick väldigt väldigt fel någonstans där på vägen.

Blank Space

Denna vecka har jag hängt lite extra mycket med Kaylee, gratis kaffe och reor är definitivt nyckeln till våra hjärtan. I torsdags sov jag över hos Bob, saknar Alex så mycket när hon inte är här. Vi chillade bara, åt pizza och gick och la oss för sent för vårt egna bästa. I fredags hämtade Matt upp mig i hans (sjukt snygga, röda sport-) bil och vi åkte till the Lake front och åt pizza (andra gången denna vecka, jo tack jag är medveten om det) med hans kompis Jordan, Olivia, Sissel och Medeleine (som vi sov över hos på nyår).

2015/01/img_0709.jpg

Imorse tog jag mig upp tidigt och gick på yoga med Firdaws på PAC. Det är ett stort, superfint gym som de flesta av mina kompisar går på. Har aldrig sett ett så fint gym tror jag haha, med jacuzzi i omklädningsrummen, stora pooler osv. Synd att det är så långt bort (eller ja typ 10 min men måste få skjuts av någon). Har ju dock mitt lilla perfekta gym runt hörnet jag tänkte smita ut till senare ikväll. Spännande lördagskväll helt enkelt☆

Oj vad djupt och tungt det vart

Ligger i sängen och lyssnar på Håkan. Tänkte skriva av mig lite om nåt jag lagt mycket tid på i mitt huvud. Här på bloggen skriver jag om de bra sakerna som händer, sakerna jag vill minnas när jag är tillbaka i Sverige igen. Men allt är inte så perfekt som det kanske ibland ser ut. Mycket är det, men samtidigt är mycket så långt från perfekt det bara går. Det är svårt att beskriva min situation utan att ge ut för mycket information. Så otroligt mycket har hänt de senaste månaderna som jag aldrig kunnat tro att mitt utbytesår skulle innehålla. Har varit här i 5 månader nu och har ca 4 kvar. Den senaste tiden har mitt fokus varje dag varit på att jag en dag kommer vara klar med allt. Det beror inte bara på vad som hänt här, utan saker jag även haft problem med hemma, som liksom följde med mig hit. Kanske var jag naiv och tänkte att dessa problem skulle stanna kvar i Sverige när jag startade ett nytt liv i USA, minns inte riktigt hur jag resonerade. Men de följde med mig över Atlanten och märks av mer än någonsin. Vet inte hur mycket mer jag klarar, finns ju dock aldrig någon konkret gräns till det där. Hur vet man att något är för mycket för vad man ”klarar av” liksom? Det är ju inte som att man plötsligt ramlar omkull och konstaterar ”oj, det blev visst för mycket för vad jag klarar av”. Har så himla svårt att veta när det är för mycket. Kanske är jag redan över gränsen.

Vinterns korta dar är långa i år

I detta inlägg tänkte jag förklara för er lite mer i detalj om klasserna jag tar. Denna termin har jag droppat två klasser, yearbook och food & nutrition, för att istället sluta efter lunch.

Art II: Definitivt seriösare än bildlektionerna jag hade i grundskolan. Oftast nya projekt varje vecka eller varannan vecka, med viktiga deadlines om man vill säkra sina poäng. Just nu jobbar vi med arkitektur, vilket inte är det roligaste vi gjort direkt. Ritar kuber och studerar perspektiv. Vid mitt bort sitter min fina och duktiga vän Esther, och även ett gäng sophmore-killar som ganska ofta går mig på nerverna. Det är nämligen ibland riktigt svårt att få 15-åringar att förstå att det inte är så kul med utrotningshotade pickup lines och smeknamn som ”Barbie”. Kanske lär de sig så småningom.

Chemistry: Förut satt jag med Juliana men eftersom klasserna bytts om är gruppen ny. Den är väldigt stor, varenda stol är upptagen men de flesta är väldigt sköna. Själva ämnet är ungefär på nians nivå i sverige så det är väldigt skönt att slippa plugga, men kan även bli riktigt långtråkigt att sitta och namnge kolväten. Min lärare låter mig inte svara på några frågor längre utan säger bara ”I know that you know” och skrattar varje gång ingen annan kan svara på hans frågor. Alla prov är på scantrons, dvs flersvarsalternativ. Rätt extremt najs.

Piano II: En riktig ”blow off class”, alltså en klass man endast tar för de lätta betygen. Förut satt jag hela tiden vid en keyboard och spelade låtarna och skalorna vi jobbade med, och fyllde noggrant i alla musikteori-häften. Numera tar jag vara på tiden genom att hänga med kompisar, vi sitter och pratar och äter våra luncher tillsammans. Tror ändå att den musikteori och skalor jag faktiskt gjort kommer att hjälpa mig i alla fall lite grann i musikklasserna hemma.

American History: Vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på mina historialektioner, min lärare är riktigt rolig när hon vill vara det, ibland på elevers bekostnad dock. Hon kan även få dig att känna dig som den dummaste personen på jorden och hennes specialitet är att kasta tennisbollar i huvudet på elever som tittar åt fel håll när hon undervisar.

English IV: Detta är min enda klass med bara seniors, men eftersom att det är en ”regular” engelskaklass så är inte motivationen hos alla på topp alltid. Vi har hittills studerat Chaucer, Shakespeare och poesi, just nu John Donne som jag tycker är himla bra, i alla fall när vi väl diskuterat och förstått hans dikter. En favorit av honom är:

Oh do not die, for I shall hate
All women so, when thou art gone,
That thee I shall not celebrate,
When I remember, thou wast one.

Min engelskalärare är en sån där person ni vet som säger roliga saker och som man ansett vara galen om hen inte själv alltid påpekar hur galen hen är. Oavsett är hon ju rolig, men det faktum att hon själv pratar om hur cray cray hon är tar liksom bort lite av det roliga. Detta är min sista klass innan jag åker hem så den känns ändå genomförbar när man kan se minuterna krypa mot friheten.

Tror inte jag skrivit om saker jag upplever som annorlunda specifikt i skolan, så här kommer några stycken:

Man kallar alla lärare för Ms. eller Mr., och ma’am eller sir (något jag förstått är väldigt södern-aktigt). Man visar alltid stor respekt för lärare.

Betygen baseras alla på poäng, och alla poäng är lika mycket värda. Du kan få poängavdrag om du använder fel färg på pennan, eller om din pärm inte är rätt organiserad. Det kan även hända att du får extra poäng för korsord med jultema på en kemilektion, eller för att du läser högt ur boken.

De bra betygen räknas som A och B. Helst ska du ha ”straight A’s”, alltså A i varje ämne. Ett C är ett dåligt betyg.

Vilket high school du går på bestäms av var du bor, om du inte går på en privat skola då du kan välja vilken skola du vill gå på.

På min skola måste man ha ett ID-kort runt halsen. Har man glömt sitt hemma (hände mig igår) måste man gå till 402 för att köpa ett temporärt ID för dagen som klistras på tröjan.

Just det, 402. På min skola är det rummet man skickas till om man gjort något fel, om någon ordningsperson vill prata med en eller har kvarsittning etc.

Inga telefoner så långt ögat kan nå. De måste vara avstängda och osynliga även på raster, lunchen och på skolans område efter skolslut.

Varje morgon börjar med handen på hjärtat och the ”pledge of alligiance” i högtalarna.

Dress code i min skola är inga bara axlar (inte ens om man kan se huden genom tex en stickad tröja), inga tights eller leggings och ingenting kortare än fingertopparna. Onaturliga hårfärger, tatueringar och piercings är förbjudna.

I min skola finns både korridorer inomhus och utomhus. Allt utgår från den största korridoren där alla skåp som ingen använder finns, och från den korridoren går 4 ”vingar” ut från en sida. Det är korridorerna 100-400, och alla klassrum i 500-700-korridorerna ligger utomhus. Både min historiaklass och engelskaklass ligger i utomhus-barackerna.

Det var nog inte allt, men får vara bra så länge! Hej hopp

I’ve got one less problem without ya

Förra lördagen var jag alltså på Café Du Monde i Mandeville med Hayley, Firdaws, hennes två systrar, Esther, hennes storebror och en annan tjej som pluggar på LSU.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0478.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0466.jpg

På söndagen åkte jag med Alex som för första gången körde över hela bron själv till Lakeside Mall! På kvällen åkte vi direkt från NO till kyrkan Alex går till (och även konfirmerades i) och gick på kvällsmässan där.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0494.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0506.jpg

I måndags gick Alex, Izzy och jag till den lilla privata biosalongen bredvid poolen och tittade på ”If I stay”, som Alex och jag såg på bio förut. Hon älskar den men jag tycker mest den är (om möjligt) ännu klyschigare än Nicholas Sparks nötta kärleksromaner.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0554.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0560.jpg

På tisdagen åkte Juliana, Alex och jag till Slidell för att åka skridskor (de hade en isrink som var gratis) men när vi kom dit visade det sig att det kända isrinken egentligen var ett 10×10 stort plastgolv proppat med vingliga 5-åringar. Optimistiska som vi är (i allaf all försöker vara) bestämde vi oss för att åka en stund eftersom vi åkt en så lång väg för att komma dit (ca 40 min). Tyvärr hade de självklart en åldersgräns på 18 år för personer utan myndigt sällskap. Jag köpte iaf lite smoothie King och chokladgodiset ”Kisses” som vi på kvällen åkte runt och lämnade med en lapp ”you have been kissed” utanför kompisars dörrar!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0564.jpg

På nyårsafton följde jag med Olivia och Matt till hennes släktingars nyårsfirande i Slidell! Vi spenderade dagen där med hennes grannar och kusiner, sov över hos några kompisar och köpte extremt mycket fyrverkerier och smällare. På nyårsdagen följde jag med familjen och åt lunch på ett casino bredvid stranden!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0587.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0580.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0581.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0605.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0608.jpg
Vi skrev med såna där sprakande ljus som jag totalt glömt namnet på

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0620.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0618.jpg
Jag har aldrig varit mycket av en takklättrare men lyckades ta mig högst upp på ett tvåvåningshus där vi satt och tittade ut över fyrverkerierna på tolvslaget.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0626-0.jpg
Gosiga Emmitt

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0628.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0632.jpg
Efter lunchen städade vi upp så mycket av fyrverkerierna som möjligt i trädgården

Idag började skolan igen och usch vad otaggad jag var. Måste ändå säga att det var skönt att se vännerna igen, önskar att jag hade klasser med dem. En ny semester innebär nya klasser (samma ämnen, men nya grupper liksom) så vi får se hur det blir! Både min kemiklass och historiaklass har ökat till ca dubbla storleken, så är väl lite skeptisk till det. Annars var det skönt att sluta tidigt, jag har nämligen skaffat ”short day” vilket betyder att jag inte har någon 6:e eller 7:e lektion utan åker hem under lunchen! Nästan alla mina kompisar har också det så jag hoppas vi får till många lunchdejter framöver. Idag när jag kom hem låg Alex fortfarande och sov haha men hon var snart uppe och vi drog iväg för att shoppa lite (hon har några presentkort att göra av med) så jag passade på att köpa mer torkad frukt och knäckebröd!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0655.jpg

Eftersom att jag och Alex var i olika affärer som låg kanske 200 m från varandra tänkte jag gå till henne, men blev snabbt påmind om USA:s motvilja att gå från affär till affär, här tar man bilen även till affären bredvid. Trots avsaknaden av övergångsställe skyndade jag mig till slut över under ett rödljus

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/2f6/71828251/files/2015/01/img_0654.jpg
Living on the edge så att säga